torsdag 4 januari 2018

2017

Som ni märker är det mycket träning och mindre fokus på mat i denna blogg numera. Varför undrar du kanske? Jag kände att lchf inte funkade optimalt med crossfit och det tog lång tid innan jag ville acceptera faktum att det inte håller. Uthållighetsmässigt som i cykling och löpning är lchf guld och de bästa turerna på cykel och löpning har jag haft direkt på morgonen och under fasta. Men, när det kom till att vara snabb och lyfta tungt upplevde jag inte lchf som bra kombination. Det saknades något, orken tog slut och jag kunde inte prestera fullt ut som jag ville. Huvudet ville men kroppen sa stopp. Jag la åtskilliga försök på att korrigera kosten och testa hit och dit men jag nådde aldrig riktigt fram och att hitta rätt balans i ökad mängd kolhydrater var svårt. Jag fajtades med mitt tänk att äta och eftersom jag mår allra bäst på strikt lchf blev det en inre konflikt. Jag ville ju så gärna äta efter lchf men det funkar inte i crossfitträningen. Jag har läst runt och visst finns det en del som tränar crossfit på lchf men jag själv tyckte inte att det funkade för mig. De flesta crossfitutövare äter enligt The Zone eller paleo och där känner jag inte heller att jag är. Jag vill ha mejeriprodukterna i min mat även om jag försöker minimera så gott jag kan då jag mår bättre med mindre mejeri i min kost men jag vill inte ge avkall på det helt och hållet. 

Idag äter jag relativt fritt och ja, jag äter även bröd och socker men försöker så långt jag kan minimera även det intaget. Min stora last är emellanåt grädde i kaffet för det är ju så galet gott! En kopp blir dock gärna fem eller mer och grädde triggar mitt sötsug. På köpet känner jag av det i kroppen. Jag blir svullen och känner en tyngdhetskänsla. I perioder fastnar jag med grädde i kaffet och måste till slut vänja av med mina dumheter. Det är jobbigt så klart men ack så nödvändigt och direkt känner jag en skillnad i kroppen både gällande svullnad och tungdhetskänsla. Jag känner mig lättare. Och i lättare menar jag i sinnet, jag vet inte vad jag väger och jag har inte vägt mig på evigheter och finner ingen anledning till att väga mig heller. Vågen står i garderoben och där kan den stå. I början av min lchf-karriär vägde jag mig varje vecka och ibland flera gånger per dag. Det skapade så klart stress och trots att jag vet att vågen inte berätar någon sanning vägde jag mig. Det tog lång tid innan jag bröt vårt förhållande och nu känns det riktigt bra så något intresse av vikt och våg har jag inte. 




Gällande kost föredrar jag fortfarande en köttbit eller två och sås. Det är liksom grejen. Jag äter friskt ur salladsbordet på jobbet, tyvärr tycker jag proteindelen har ett sämre utbud, ibland halvfabrikat som jag inte kan med och jag gillar definitivt inte vegetariska dagar. Jag använder alltid helfeta produkter hemma, gärna ekologiskt och kött från svenska gårdar. Hemma är jag galet dålig på att äta grönsaker helt enkelt för att jag är för lat för att fixa till. Jag har smygit in potatis igen då och då eftersom jag började tycka att sötpotatisen smakade för sött.

Och handen på hjärtat. Jag äter godis. Jag äter bröd. Jag äter också annat som inte är förenat med lchf men världen går inte under för det. Jag har inte dåligt samvete. Jag känner dock på kroppen vid fusk att det inte är bra och försöker undvika men ibland kan jag bara inte låta bli. Fuskar jag kan jag kallt räkna med värk speciellt mensvärk och det visar sig även i träningen, speciellt om jag ätit godis. Kroppen tuggar på långsammare och svarar inte alls så bra som annars. 

Jag har gett MCT olja en chans igen och jag måste säga att det gett väldigt positivt resultat gällande träning. Jag tycker mig vara mer uthållig. Tränar jag på morgonen tar jag en ägglatte gjort på kaffe, en klick smör för smakens skull, två ägg och ca 1 msk MCT. Detta funkar kanon! Tränar jag på kvällen brukar jag ta MCT innan pass. Man ska helst ta en tid innan men jag är fortfarande dålig på att vara förutseende och planera in en hutt nån timme innan. Oftast huttar jag i mig 15 min före pass och ja, det funkar det också. 




Annars har jag kommit in i den fasen där jag tycker att matlagning är tråkigt. Jag drar mig ibland för det och har helt enkelt inte orken fast jag borde prioritera och vill att barnen ska äta bra mat. Med jobb, numera deltid och 80% samt ett företag som tar än mer av min tid så hinner jag inte som jag önskar. Ibland får jag stora rycket och lagar en hel hög med storkok. Då känns det så himlans bra och några dagars matförråd är täckt. Favoriterna går om i brist på idéer och mycket grytor som sköter sig själva blir det. Nu efter julledighet känner jag verkligen för att äta husmanskost vilket det också blir. 




 Från året 2017






Vår äggsjuka höna som såg allt annat än vacker ut, ruvade och fick till slut två kycklingar från ägg köpta på en gårdsbutik i vår närhet. De krävde en del pyssel men var ett kärt tillskott. Den ena var tuff och gav sig ut på äventyr och fick namnet Modig, den andra mer försiktig och gömde sig under mamma och fick namnet Fegen. Tyvärr blev våra misstankar bekräftade när någon av dem en morgon gav ett kraxigt gal. De var tuppar och fick en dag lämna stadslivet för flytt ut på landet. Ett par veckor senare blev de pappor till åtta kycklingar.







Vi for till Sälen för semester och skidåkning. Vi fick en skön ledighet om än något otippad sådan då vi alla åkte på magsjuka som tur var inte samtidigt. Det blev en ny erfarenhet för oss alla. Sällan har jag oroat mig över sängkläder och mycket klorin gick det åt 😷





Vi firade en 40-åring och gick på fest med temat L. Vi representerade L som i den Långhåriga Löparen och LVG-cyklisten (landsvägscyklisten). Bland den bekvämaste festblåsan jag haft på mig måste jag ärligt säga. Fivefingers har dock bra grepp så de var mindre bra att svassa runt på dansgolvet med. 





Även i år stod vi tillsammans med många andra företagare i Motala och representerade vår box på Motala Expo. 





Jag tvekade länge och gjorde faktisk anmälningsstegen inte mindre än tre gånger för att avbryta lika fort. Till slut höll jag för ögonen och klickade på registrera. Jag var anmäld till CrossFit Games Open. Huga!  

17.1 inledde Open och blev en käftsmäll utan dess like och mentalt jobbig. Åh vad jag ifrågasatte allt i varenda burpee boxjump overs och funderade många gånger på att bryta och gå därifrån. Men, jag matade på och hann ifrågasätta allt och lite till under hela woden.

17.1
Timecap 20 min 
rx 15 kg
10 dumbbell snatch
15 burpee boxjump overs
20 dumbbell snatches
15 burpee boxjump overs
30 dumbbell snatches
15 burpee boxjump overs
40 dumbbell snatches 
15 burpee boxjump overs
50 dumbbell snatches 
15 burpee boxjump overs





17.2 blev nästa käftsmäll där jag i efterhand insåg att jag kunde gjort saker annorlunda. Toes to bar till exempel. Första varvet bröt jag dem i 8:or och tänkte snabbt att så fortsätter jag. Andra varvet orkade jag två för att få no rep på tredje då jag tappade greppet. Om jag backat tillbaka skulle jag gjort två, ner och vilat, gjort två, ner och vilat och fortsatt så istället för att envisas med att försöka på en tredje, tappa grepp och få no rep. Utfallen var fruktansvärda och efter utfallen varv tre skulle jag försöka mig på muscle up. Det blev något skrattretande försök. Jag och domaren fnissade gott och jag stannade. 

17.2
Timecap 12 minuter
2 varv
15 meter walking lunges m. 2x15 kg dumbell
16 toes to bar
8 dumbell power clean
2 varv
15 m walking lunges
16 muscle up
8 dumbbell power clean


17.3 fick jag göra skalad det vill säga andra övningar mot RX då jag inte klarar chest to bar. Fy vilken jobbig wod med tjugohundrafemtioåttatusen jumping pullups! Så var det så klart inte men det sög i armarna och de i kombination med, de för mig lätta startvikterna i squat snatch, blev galet flåsigt. Jag klarade inte squat snatch på 43 kg, det satte sig i huvudet och med trötta armar vågade jag inte sätta mig under stången. Jag har än idag inte provat 43 kg i snatch.

17.3 
Inom 8 min, 3 varv av
6 jumping chin over bar pullups
6 squat snatch 15 kg
3 varv av 
7 jumping chin over bar pullup
5 squat snatch 24 kg
Klaras detta inom 8 min går man vidare med 4 min: 
Inom 12 min, 3 varv av
8 jumping chin over bar pullup
4 squat snatch 29 kg
Klaras detta inom 12 min går man vidare med 4 min: 
Inom 16 min, 3 varv av
9 jumping chin over bar pullup
3 squat snatch 34 kg
Klaras detta inom 16 min går man vidare med 4 min: 
Inom 20 min, 3 varv av
10 jumping chin over bar pullup
2 squat snatch 43 kg
Klaras detta inom 20 min går man vidare med 4 min: 
Inom 24 min, 3 varv av
11 jumping chin over bar pullup
1 squat snatch 47 kg


17.4 kunde jag åter igen köra RX. Marklyften gick fint och i ett jämt flöde. Wallballs gjordes 10 reps utan problem men sen. De nästkommande repsen blev ett mentalt projekt där flåset for i taket. Herregud, vad hände här? 10 fina reps blev 5, 3, 2, som blev 3, 2, 5, 2 osv. Det tog en evighet. Jag blev till slut klar och satte mig på rodden, pulsen ville inte gå ner och med pepp från domare och medlemmar rodde jag längre än trott men chocken från wallballsen var totalt oväntad.

17.4 
55 deadlift 70 kg
55 wallballs
55 calorie row
55 handstand pushups







17.5 fick avsluta Open. RX på thrusters var 29 kg, jag fick köra med 30 kg då 2-kilosvikterna blev upptagna. Det tog mentalt och jag ifrågasatte hur det skulle gå men när klockan pep var det bara att köra. De första 9 repsen gick fint och jag tänkte att jag kör på så de första fem varven. Redan på varv två grusades min gameplan och jag fick bryta thrusters i 5 och 4 reps. Så fortsatte jag de resterande 9 varven och målet med att komma under 20 min nåddes. Tiden 16.47 är jag nöjd med än idag och som alltid i efterhand, kunde jag ha gjort det aningens snabbare?  

17.5
10 varv av
9 thrusters 29 kg
35 double unders

Jag har ingen aning om min placering worldwide i masters men jag är väldigt nöjd med vad jag lyckades med under Open och lärde mig bland annat att vikten av mental styrka är viktigare än styrka i sig och fokusera på mig, inte på någon annan. 





I maj åkte jag och två andra från vår box till Alingsås för att döma atleter i Alingsås Potato Mash Up. Att få vara med och döma en tävling var en ny och väldigt bra erfarenhet. Tävlingen var välarrangerad och allt flöt på så himla bra. Det var två intensiva dagar men så lärorikt, spännande, nervöst och kul att få vara med och följa tävlingen på nära håll. 




2016 nåddes äntligen målet att cykla Halvvättern under 6 timmar med tiden 5.48. Nytt mål till Halvvättern 2017 sattes under 5.48 alltså 5.47. Innan depån i Ödeshög kom regnet och de sista 5 milen regnade det rejält. Vi trampade på och det kändes så bra hela vägen. Lättaste och skönaste rundan av alla och första rundan utan onda sittknölar tack vare inköp av nya byxor med tunnare padd. Jag som hela tiden trott att det var sadelns fel. 2017 var en fröjd att cykla, jag kände mig stark hela vägen och vi cyklade in 20 minuter som vi tappade när jag blev trött och vi kom in på tiden 5.44. Snitthastigheten blev 31 km/h, min snabbaste runda någonsin och allt tack vare bra draghjälp av maken. 






Jag har alltid varit sugen på Tjejvättern 10 mil känns mer lagom än 15 mil men ... då kan inte maken och jag cykla tillsammans. Efter en förfråga så hakade jag på ett gäng tjejer och anmälde mig med dem till Tjejvättern 2018. Mål är under 4 timmar, hur det går med det målet återstår att se. Jag blev nervös direkt vid bekräftning, inte för själva cyklingen utan för alla medcyklister. Om ni bara visste hur folk beter sig under cykellopp! Det cyklas mitt i vägen alternativt till vänster, många cyklar inte in till kanten om de behöver stanna utan tvärstannar mitt i vägen och kliver av ut i vägen. De vinglar friskt på vägen, ger inga tecken när de ska köra om eller svänga och  ofattbart många cyklar med musik i öronen. Vettet lämnas i startfållan. Många klagar på klungor under lopp, klungorna är det absolut minsta problemet anser jag. De hojtar att de kommer, de ger tecken och är tydliga. Men den enskilde cyklisten som skiter fullständigt i de som är omkring sig, som tror sig klara att cykla i klunga och hänger på, som cyklar överallt och inte har koll framåt, de är livsfarliga.





Något vi pratat om sen vi köpte huset 2004 är att byta fasad men vi skjutit på det år efter år. I år kunde vi inte ignorera faktum då fasaden var riktigt risig på sina ställen. Efter offerter hittade vi en firma som tog sig an att byta fasad samt tvätta och måla takpannorna. Nytt räcke och tak vid entrén blev det också. Detta projekt pågick under hela sommaren och längs vägen köpte vi nytt staket som de monterade. Jag är så tacksam att vi tog in en firma för att göra detta.










Sommaren bjöd på kortare resor bland annat den årliga turen till Liseberg. Lika roligt för stor som liten och i år kunde dottern åka några större attraktioner bland annat Jukebox som är en av mina favoriter. Den åkte vi om och om och om igen och hon älskar den lika mycket som jag. Sonen hänger på friskt också men behöver likt sin far vila lite mellan varven då det snurrar på för fort. Han gillar dock Hanghai och kan åka den om och om, jag får smått panik med höjden. Äventyrsgolf i Vadstena är också riktigt trevligt. En tripp för mig och maken blev det också då han gjorde sin andra triathlon i Stockholm.  






Så lite mera fest. Vi inledde sommaren med att gå på en glitter och glamourfest. Riktigt trevligt och jag fick sy ihop brallorna då de sprack i låren innan avfärd 🙈 Hoppsan. Det var tur att de höll resten av kvällen! Sommaren avrundades med en 70-talsfest hos fina vänner. Riktigt trevligt även den med härliga outfits och människor. Makens kostym använde svärfar i sin ungdom. 






Jag har en tid varit trött på Scouten och kantats av dåligt samvete i känslan av "vill ha". Scouten har alltid varit pålitlig, skön att köra, stadig och bra på alla sätt och vis. En riktigt bra bil helt enkelt. Jag har varit så nöjd med denna bil men det senaste året lika trött på den. Maken har haft tre företagsbilar och jag som älskar bilar och köra bil vill så klart också ha nytt. Orättvist eller hur? Så lanserade Skoda en SUV, Kodiaq som vi var helt inne på och när den väl kom provkörde vi. Tyvärr föll den mig inte alls i smaken. Vi lät det bero, jag provkörde en gång till men nej. Så åkte vi en tredje gång och jag var lika tveksam då men så nämner säljaren att en annan SUV ska lanseras inom kort, Karoq, lillebror till Kodiq. Den hade också andra finesser som Kodiaqen inte har. Den känns som en bil för oss. 



Så fick dottern och jag en tjejhelg och jag mutade med henne på tur. Jag hade kikat lite på en Renault som tilltalade mig och styrde kosan till en bilfirma. Vi kan säga så här, in kliver jag, en potentiell bilköpare och säljaren var oproffessionell och inte servicevänlig någonstans. Att ställa frågor och få "lilla gumman" tillbaka är bara så lågt. Jag vände på klacken och vi åkte vidare till nästa bilfirma och där stod den, en BMW X3. Kärlek vid första ögonkastet. Men, jag skulle ju ha en Karoq? Hem och räkna försäkring, skatt, lån. Herregud, hur ska jag finansiera ett bilköp mitt i husrenovering?! Det här kom inte lämpligt alls. Två dagar senare hade jag köpt bil. Att säga farväl är aldrig kul och det var med blandade känslor jag parkerade Scouten utanför bilfirman och låste för sista gången. Vad har jag gjort? Den funkar, är billig och fin och tar mig dit jag ska utan minsta problem. En klapp på huven och jag lämnade dig, min och vår trotjänare sen 2010. 







Vi hittar ny lokal, större och bättre på alla sätt och vis, bestämmer oss för flytt, skriver papper och påbörjade renovering. Åtskilliga timmar lades ner och vi var ganska slutkörda alla tre ett tag. Utan hjälp från våra underbara medlemmar hade vi inte lyckats! Att flytta en box görs inte i en handvändning och med större ytor krävs bland annat mer gummimatta. En stor investering för oss företagsmässigt men ack så nödvändig. 





Jag stötte på begreppet KonMari, faschinerades och började med att sortera dotterns byrå. Det resulterade i tre tomma byrålådor och dottern utbrast: "Nu ser jag mina kläder!" Jag fortsatte med sonens garderob och tog sist min egna garderob. Jag rensade och vek kläderna vilket gav både mer plats och betydligt bättre översikt. Jag kan varmt rekommendera KonMari!







Jag och vännen åkte till Roslagen Open för att döma på tävling igen. Roslagen är större än Alingsås och med vassare atleter vilket märktes. Vilka event! Tufft var bara förnamnet men de mosade på. Från vår box hade vi två atleter representerade och som de imponerade hela vägen! Åter igen intensiva dagar men så spännande och lärorikt!





Vi hade boxmästerskap med många fina atleter representerade från vår box och boxar i vår närhet. En del helt nya på crossfit, andra mer rutinerade. De alla imponerade och gav sitt bästa genom alla event! Några veckor senare hade vi ett internt klubbmästerskap för bara våra medlemmar. Det blev en härlig dag och med andraplacering klev jag för första gången i mitt liv upp på en prispall. Hur hände det? 





Den här tjejen alltså. Hon får mig att kliva utanför min komfortzon, pressar mig, peppar och pushar och drar med mig på jobbiga saker som ibland chockar oss. Vi har rest och gjort annat kul och mer kul kommer vi ha. 






Så kom det efterlängtade och välbehövliga jullovet och även julafton. Julhelgen bjöd på ett lugn vilket var precis vad jag behövde. Morgonen inleds som vanligt med att barnen får öppna sina julklappar och turligt nog kom tomten med det som de önskat sig 😊 Jag gav mig ner till boxen för julwod med en hel hög goa människor. Resten av dagen spenderades hemma med syster och familj och mina föräldrar. Lugnt och skönt och precis perfekt. Juldagen åkte vi till svärföräldrarna för mat och lite mer paket. När blev mina barn så stora?!





Årets sista dag inleddes som vanligt med en nyårswod där inte mindre än 60 personer slöt upp för att woda tillsammans! Det var riktigt mäktigt att se alla dessa människor göra burpees samtidigt. Folk överallt och för den oinvigde ser det kaosartat ut men det löser sig fint på golvet. Resten av dagen spenderades i myskläder och vi lagade god mat och mumsade två förrätter, huvudrätt och efterrätt innan vi spelade spel och väntade in tolvslaget och raketer. 




Nyårsdagen startades med teamwod med tjejerna ovan. Helt perfekt att börja det nya året med.






Nyårslöften då? Jag avger inga nyårslöften eftersom jag aldrig kan hålla dem så mitt löfte är inga nyårslöften. En resa är inbokad och pengar ska sparas inför nästa steg och projekt i husrenovering. I övrigt tänker jag traska på som jag gjort hittills och jobba på mina svagheter både privat och i min träning 😊 God fortsättning till er alla!




Hur ser du på ditt 2018? 





















Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...