Vår son är av en kräsen sort, äter med ögonen och smakar inte gärna på ny mat eller mat som ser konstig ut. Jag förstår honom fullt, jag var p r e c i s likadan när jag var liten, smakade sällan på okänd mat och åt helst mammas mat eller det jag kände till. Det här har jag fått höra av min mamma, att jag och brorsan var svåra att hitta mat till. Nu förstår jag min kära mor!
Jag har känsliga smaklökar (enligt maken konstiga smaklökar) och kan känna udda smaker och reagera på det. På senare år har jag dock lärt mig att våga smaka på mat men visst äter jag fortfarande med ögonen och tar inte mat som ser konstig ut, exempel på detta är ihoprörd mat.
Förra veckan gav sig dock dottern på att provsmaka fröknäcke och vår son var inte sen att haka på. Halleluja, under kan ske! Han gav en vågrätt tumme men provade en till och jo, det var rätt ok och fick godkänt! Efter det går han och tar sig ett fröknäcke både nu och då. Men, det där gröna i fröknäckena kunde de ju vara utan så i veckan blev det till att göra en ny omgång.
En till dig, en till mig
Försvinnande goda!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar