CrossFit är kul och utmanande på alla sätt och inget jag har gett mig på har fått mig att ge upp. Det må vara sjukt jobbigt men mål är alltid mål och det får ta den tid det tar. Sen ibland (oftast) tjurar jag över att saker och ting inte går som jag vill eller att jag kunde ökat vikt men man tar sig igenom det som står på whiteboarden och efteråt mår man såååååå underbart bra!
Förra veckan stod repklättring som teknik. Jag lyckades ta mig upp i repen för typ tre år sen och det var första gången någonsin! Ni vet, alla barn kan ju klättra i rep men det har jag aldrig klarat. Inte ens som barn. Så, när jag väl nådde taket på gymmet var lyckan gjord!
Men, teknik kan alltid bli bättre. Den här kvällen fick vi genomgång i hur man kan låsa repet och det mina vänner fick jag definitivt inte till alls! Repet klämde om på insidan låret och vid vristen (ajajajaj!) men det låste suveränt! Sen skulle man ju lyckas dra upp knäna och "mata" ner repet så man kunde komma högre. Få upp knäna, mata på repet. Tvärkört.
Ett annat sätt visades "Hoppa upp en bit och håll dig uppe medans du letar in repet." Ja, alltså. Jag är så svag i ryggen så det där med att hålla sig själv uppe var bara att fetglömma. Jag orkar inte, eller jo, två sekunder innan jag rasar ner och på den tiden hinns inte repet fupplas över och under fötterna. Nä, jag höll mig till mitt sätt dvs ha repet i lås mellan fötterna och klättra på det sättet. Fördelen med att ha repet låst är att fötterna och ben kopplas in och överarmarna får mer vila. På mitt sätt kan det ibland strula, att jag inte hittar fäste med repet och då innebär det att armarna får arbeta hårdare och det blir jobbigare.
För första gången upplevde jag också höjdskräck i repen. Jag tog mig inte hela vägen upp. Dum som jag var kikade jag ner och svindeln kom över mig. Strax senare fick jag ta mig ner. Men kul är det :-)
Efter teknikdelen kommer själva woden som presenteras ovan. "Ha koll på tiden!" hojtar coachen. Jag reagerar inte men undrar varför han tjatar om tiden? Vi ska ju bara göra detta? (jag kan se programmeringen i vår fb-grupp).
Alltså, shit vad det här kändes! Mina underarmar skrek av kramp! Klättra rep, göra 25 pullups (med gummiband) och sen gå iväg med 24 kg kettlebell i var näve var dödande!
Det var tur att det var saxhopp efter farmers carry så de fick vila men det räckte med några pullups så var armarna döda igen. Och så upp i repet en sista sväng. Jojo, det gick men inte hela vägen upp.
Klockan ställs på 5 minuter och coachen säger glatt: "Nu ska ni göra detta ett varv till och på bättre tid" Men vad i, skämtar han nu eller?!
Åh jösses, jag ville lägga ner. Packa ihop och dra hem. Skita i allt. Den känslan som for genom kroppen var otroligt jobbig. För första gången ville jag inte vara med. På riktigt. Men, några minuter senare var det bara att ge onda ögat till coachen, bita ihop och ta sig igenom det en gång till. Pullupsen byttes mot armhävningar på låda, 48 kg kettlebell byttes till 36 kg. Och ja, mina underarmar kändes finfint de kommande dagarna :-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar