Förbenat!

Igår var det tungt att träna. Kroppen samspelade inte och jag drog snabbt slutsatsen att det är på grund av utekvällen på lördagen. I lördags var jag rätt dålig i min allergi och jag var likadan igår. Idag är det precis likadant. Jag flåsar för minsta lilla. Det kliar i halsen, ögon och näsan atjiiiiprosar och rinner. Förbannat. Jag har väl förträngt att allergin ska bryta ut och det har det gjort nu. Jag har haft förhoppningen om att D-vitaminet ska hjälpa men det funkar inte som jag önskar. Och nu slog det mig. Tungheten från igår kan lika gärna varit tack vare allergin. Idag är jag helt mosig i huvudet. Ögonen är trötta som bara den. Igår var jag pigg som en mört trots utekväll. Idag vill jag bara sova. Tjohoooo liksom. Men men, familjen är ledig och idag blir det en tur till Dormy i Örebro för att införskaffa golfklubbor till sonen.

Önskar er alla en skön och trevlig Valborg!

Nu kommer våren :-)

Uteträning!

Igår var jag på tjejfest och hade rackarns kul. Lite mycket vin slank ner och på det en baguette med skagenröra. Men åhhhhhhh så gott det var! Idag vaknade jag klockan sju och var pigg men lurade ändå kvar 80 minuter till. Efter det var det upp, lura lite, käka lite ägg och fundera. Äh, jag kör. Lite smårasslig i halsen men äh. En tjej från gymmet hämtade upp mig och vi åkte ut mot landet och hem till en av instruktörerna på gymmet. Kettlebells, racks, rep, stora däck, djunglegym, aqua bags och en säck med något tungt i placerades ut i trädgården. Till andra varvet tillkom även ett däck med rep i. Efter en genomgång av övningarna placerade vi ut oss vid var sin station och skulle köra under en minut. Vila 20 sekunder och en minut vid nästa station igen.

När ett varv var kört togs en övning bort och däcket med rep och midjesele lades fram. Spurta upp med däcket och tillbaka igen. Jag har varit nyfiken på detta med att springa med däck så det såg jag fram emot! Och nog var det jobbigt men härligt. Vi körde ett varv igen och skulle sedan avsluta. Avslutet blev att vi knatade nerför backen upp till huset med däcket i släptåg. En björk pekas ut och vi går ner en bit till. Sen säger Jenny (instruktören) glatt: "Två varv." Öhhhh ... På raken? Lika käckt igen svarar hon "Ja" och ler. Ok. Jag kommer kräkas. På riktigt.

Jag kräktes inte och var inte på väg att göra det heller. Att springa i backe med ett däck efter sig var himla kul. De sista metrarna sög det verkligen i benen och det kändes som om någon försökte dra en bakåt för att inte nå björken. Så ner igen och så upp. Vägen ner sista varvet fick en deltagares son sätta sig i däcket och så sprang jag nerför med honom. Han skrattade och jag tyckte det gick mycket lättare nerför än uppför :-)

Men. Att träna dagen efter utekväll är inget att rekommendera kan jag konstatera. Redan efter första övningen vid stationerna kände jag att det gick tungt. Kroppen var tung och det kändes rätt jobbigt. Det var jobbigare än vad det är att träna i gymmet. Att stå på gräsmattan kanske påverkade? Eller uteluften? Vilket som, det var otroligt skönt efteråt!

Läs mer om redskapen på www.spartantraining.se

Att träna med barn

Jag har kommit på en ny sak, nämligen att utnyttja tyngderna som finns här hemma. Varje kväll ska barnen i säng, eller hur? (ni som har barn vill säga). Varför inte passa på att ta ett kort träningspass i samma veva? Mamma får träning, barnen får ha lite kul. Momentet kräver en trappa men kan funka lika bra med en lägre pall. Bär barnet på ryggen, gå uppför trappan så fort du kan (det är ju roligare ju mer det skumpar). Upp och vänd, gå ner och studsa upp igen.

Häromkvällen testade jag detta med sonen och ca 28 kilo bakpå. Det sög i benen efter ett tag kan jag meddela. Jag orkade inte många varv. Och, eftersom det sög så pass men jag ville mer så körde jag lite benböj istället. Det gick sådär med ömmande ben. Så kommer maken och ska visa sig på styva linan. Med mig på ryggen, dryga 70 pannor, körde han benböj och två ungar undrade vad 17 pappa och mamma håller på med.

Igår var det dags för dotterns tur och ca 14 kilo bakpå. Jag studsade på så gott jag kunde och de första varven gick rätt ok. Men så hände det något efter femte varvet. Hon började lacka ur. Jag studsade lite till men nja, så övertygad var hon inte. Jag hann sju varv innan ålen var framme och volymen började öka. Jaja, sju varv är bättre än ingenting (dessutom började det däringa suget i benen krypa på). Lite benböj istället då och ja, det var ju roligare. Ett tag. Vi har en envis liten fröken men jag är tacksam för det hon ville vara med och agera tyngd på :-)

Jag är dålig på att ta mig för att träna hemma själv. Jag gör annat istället men så kom jag på detta. Vi ska ju ändå gå uppför trappan så varför inte göra lite extra av promenaden? Det kanske inte ger supermuskler men det ger något. Utöver detta med att springa i trappor tillkommer armhävningar, plankan, sidoplankan och dipps. I alla fall varannan dag. Helst varje men ni vet hur det är med minnet och latmasken emellanåt. *visslar*

Movin up

Jag har ett tag känt mig lite så där vacklig när det gäller vikten på kettlebellen. Åtta kilo känns för lätt i de flesta övningar om vi inte ska köra många upprepningar under längre tid eller som igår: sänka kettlebellen från huvudet och långsamt ner framför sig under 30 sekunder. Efter dessa 30 sekunder skulle vi vända på steken och föra kettlebellen uppåt igen. Tjena mittbena. Ner var apjobbigt men upp var nästintill stört omöjligt! Armarna ville böja sig, det var skitsvårt att hålla dem raka. Här var åtta kilo mastigt och förbannat tungt!

Igår gav jag mig attan på att sluta mesa. Jag kan inte hålla på och fjanta omkring längre så en 10:a och en 12:a plockades fram. När övningen ovan uppdagades blev det till att norpa den rosa. Mina nya bästisar är de nedan men jag tycker faktiskt att den rosa färgen på åttan är lite finare.

10 kg

 

12 kg

16 kg 

Ibland är jag till och med igång och leker med denna :-)

Bilder lånade från Spartan gym

Det är otroligt skönt och häftigt att känna att jag blivit starkare i kroppen men mitt tålamod är ju inte det bästa. Jag vill se resultat fort, direkt. Helst redan efter första passet ;-) Jag börjar gilla vad jag ser så det återstår att se vad några fler månaders träning bidrar med. 

Jag skiftar färg

För det mesta är jag rätt blek och glåmig men efter Kanarieöarna fick jag en liten touch av brun. Jag är fortfarande brun på bröstet (om jag jämför med de vita brösten ;-)) men jag känner mig ändå blek. För att hotta upp det hela kan man, som i mitt fall, träna kettlebells och försöka rotera högerarmen i en jämn och fin cirkel och på nervägen göra touchdown på utsida lår. Det är en fördel om underkroppen flyttas när armen är "låst" i en rund cirkel men så mycket hann jag inte med och var fullt fokuserad på kettlebellen och cirkelrörelsen. Smack bara. Jag började lite fint med en touch även på vänstersidan men där är det bara ett litet fjuttigt blåmärke. Högersidan skiftar nu i gult. Läckert värre.

Klantarsle är ett rätt lämpligt ord. Jag kan försäkra er om att smällen gjorde lite ont men inte mer än så. Det som har gjort mest ont är när jag busat med barnen och de har råkat sparka eller hoppa rakt på blåmärket. Annars har jag varit med betydligt värre saker i mitt liv än att sätta blåmärken på pränt. Lite färg livar väl upp, eller? ;-)

Bakom mina solglasögon ...

... rullar tårar av glädje, av kärlek och av enorm stor tacksamhet för vad jag har i mitt liv och för min familj! När jag åker till universitetet tänker jag mer eller mindre oavbrutet på min man och våra barn. Jag tänker på dem ofta, jämt och ständigt. De är de finaste jag har i mitt liv och utan dem vore jag ingenting. Jag kan ringa maken bara för att få höra hans röst. Det är lugnande och får mig att må bra. Jag kan spela vår låt om och om igen. Det kanske låter klyschigt men livet innan samboliv och familj kan inte riktigt mätas med vad jag har idag. Nu med en gång fyller livet en mening och gör saker och ting mer värdefullt. När en lugn låt dessutom spelas på radion, ja då är det kört. Ögonen vätskas och jag ler. Jag känner värme i kroppen och jag blir så glad åt vad jag har och vad jag berikats med. De är verkligen mitt allt!

Maken är bortrest sen i måndags. Jag har saknat honom sen han åkte. Sen sista hej-då-kyssen. Sen jag såg hans bil åka ur synhåll. I morgon kommer han hem igen och det är efterlängtat från oss alla! Idag kom jag att sakna honom än mer, längta efter hans famn när han efter vårt samtal på morgonen avslöjade sin examenspresent till mig. Först knackar det dåliga samvetet på men han vill ge mig det här, han vill satsa på mig och med det innebär det att han tror på mig och vad framtiden kan utvisa. Det, det är stort,otroligt stort för mig. Och så finns han inte i min närhet när detta går upp för mig. Han ger liv åt en slumrande dröm. När det dåliga samvetet lagts åt sidan och jag inser att han faktiskt gör det här för mig, då vill jag bara ha honom nära i en kram. Få känna hans värme, armar och höra hans hjärtslag. Jag ringer för att få höra hans röst, så glad, så lugn, så ... han. Han är med en gång med mig i bilen och jag känner lycka. Det han gör för mig gör att jag känner mer kärlek. Han är viktig för mig. Otroligt viktig och det är väl inte alla gånger jag värdesatt det men utan honom skulle jag vara halv. Han är min själsfrände på många sätt. Våra åsikter kan gå isär men känslan av att han är mannen i mitt liv kommer aldrig ifrån mig. Kramen får vänta till i morgon och med en gång blev en natt och en dag så förbaskat lång.

Idag har varit en bra dag på många sätt. På förmiddagen intervjuade jag och min grupp en präst. Hans sakliga berättande och otroligt bra berättarteknik och neutrala, icke dömande sätt, fick mig att inse ännu mer hur mycket min familj verkligen betyder för mig. Sen vår resa till Kanarieöarna hände något. Jag vet inte om det även är för att jag började med periodisk fasta men kroppen känns annorlunda även inombords, den här känslan av balans. Så vill jag fortsätta må både för min familjs skull och för mig själv.

Mitt hjärta Min kärlek Mitt allt

Rabarberpaj och vaniljsås

Under påsken och på dotterns tvåårsdag kom vänner över på fika. Med en massa rabarber i frysen blev valet rabarberpaj ganska lätt. När dottern sov passade sonen och jag på att fixa ihop både rabarberpaj, vaniljsås och en sockerkaka. Hjälpredor är väldigt bra att ha med sig i köket! För egen del sökte jag efter en egen paj som kunde passa mig och det hittade jag ett direkt. God var den också. Jag tog mindre sötningsmedel än angivit. Jag kunde konstatera att jag skulle kört efter receptet men med världens godaste vaniljsås blev det gott ändå. Jag gjorde dock min annorlunda. Istället för att trycka ut pajdegen i botten på formen använde jag pajdegen som smulpaj.

Ursprungsreceptet på rabarberpajen finner du här på LCHF Recept

Rabarberpaj 1 person

Pajdeg/smulpaj

75 g mandelmjöl

40 g smält smör

Fyllning

4 rabarber (jag fyllde botten på en ugnsfast form tills jag tyckte det såg lagom ut)

1-2 msk Stevia strö

• Lägg rabarberna i botten på en ugnsfast form och strö över sötningsmedel
• Smält smöret och blanda med mandelmjölet
• Fördela blandningen över rabarberna
• Baka i ugn 175 grader i ca 30 minuter

Vaniljsås 4-6 personer

3 dl grädde

3 äggulor

0,5 msk vaniljpulver

2-3 msk Stevia strö

• Vispa grädden lätt så den blir lite trögflytande
• Separera äggulan från äggvitan och lägg ner i grädden
• Blanda ner vaniljpulver och Stevia
• Vispa med elvispen
• Smaka av och tillsätt ev. mer sötningsmedel eller vaniljpulver

Att träna utan kolhydrater

Går det, är det ens möjligt? Kroppen måste väl ladda med kolhydrater för att orka eller hur? Mina erfarenheter är följande:

1998-2003 (-2009)

När jag tränade aerobics, step up och spinning samt lite styrketräning i maskiner åt jag kolhydratrik kost. Jag åt husmanskost och mycket pasta. Jag åt mycket mat, var ofta hungrig och var väldigt ofta sugen på något sött efter maten och jag var ofta sugen på godis eller annat gott vilket jag också åt ofta. Jag tränade tre eller fyra gånger i veckan och då går det ju att äta godis eftersom jag tränar så mycket. Jag är sån att det är allt eller inget som gäller. Jag har liksom inget mellanting. Efter uppvärmningen på spinningen var det fullt ös och sen var jag helt slut när spinningen började på riktigt. Jag gillade aldrig riktigt spinning, jag tycker det är för jobbigt men ändå pinade jag mig igenom passen eftersom spinning ger bra förbränning. Idag skulle jag garanterat dö om jag körde så som jag gjorde då. Hur jag orkade vet jag inte. Ren vilja kanske? 

Aerobics och step up-passen gick i samma anda: det var fullt ös som gällde men dessa pass var mycket roligare och därför kämpade jag lite extra och gav allt eftersom det var så kul! Mot slutet av passen var jag ofta trött, så där trött så att man vill ge upp och gå ut för att kroppen inte orkar men det där jävlaranammat slog in och passet klarades av. Efteråt kunde jag gå hem ganska trött och orkeslös och med ben tunga som bly. Direkt när jag kom hem duschade jag och kroppen var nästan matt. Efter dusch var det självklart att jag var tvungen att äta mat. Pasta med köttfärssås var ofta förekommande, likaså rostmackor med Lätta, ost och några glas O´Boy (hur 17 tänkte jag där??). Oftast blev det rostmackor måste jag erkänna. Det gick enkelt och snabbt. Bara ta ur frysen, trycka ner i brödrosten och under tiden plockades ost och Lätta fram och ett glas socker hann röras ihop.Efter det låg jag resten av kvällen i soffan och glodde på tv, sugen på något. Det dämpades för det mesta med en skål popcorn. 

Den här tiden i mitt liv var kantad med mycket mat, mycket godis. Men jag tränade ju och då är det ok. Jag gick ofta hungrig och var ständigt sötsugen. På jobbet kunde detta behärskas men när jag kom hem ... jag kunde gå kvällarna igenom och äta av vad som fanns i skåp och kyl. Stans största skåpråtta.

2009-

Jag har inte tränat så värst sen jag började med lchf. Det tyngsta jag har gjort var när vi hämtat marmorkross att ha runt huset som jag skyfflade och körde i skottkärra. 1,1 ton marmorkross fördelades ut. De sista skottkärrelassen var jag lite trött och rätt röd i ansiktet (det var förvisso sommar) men jag hade ork i kroppen. Maken frågade några gånger om han skulle köra men näe, det ska jag. Han fick åka iväg och köpa markväv medan jag och sonen fortsatte med krossen. Jag minns detta än idag som ett härligt minne av att det var så skönt i kroppen och att jag inte var helt slutkörd. Jag hade fortfarande mycket kvar att ge och efter att vi grillat och ätit mat satt jag nöjd och sippade lite vin och verkligen njöt av att jag inte hade den helt mosade känslan i kroppen. Trädgårdsarbete och promenader var min träning. Några halvhjärtade försök att jogga har gjorts men det har jag gett upp med lika fort som jag började. Löpning är inte riktigt min grej.

Nu har jag tränat sen februari, kettlebells på Spartan gym i Motala. Något som jag kan känna är lite styrketräning i rörelse. Jag gillar det skarpt. Några andra pass har hunnits med: konditionspass och styrkepass med varierande redskap. Alla pass är lika roliga och inget pass är det andra likt. Det är det som jag gillar. Det är krävande men så ofantligt kul. Jag har sen en vecka tillbaka även testat periodisk fasta. Första gången jag provade fastan skulle jag träna ett lunchpass. Jag var lite fundersam på hur det skulle vara med orken men hela förmiddagen hade jag varit och känt mig mer effektiv, mer fokuserad och mer energisk än vad jag varit på länge så träningen skulle bli spännande att utvärdera. Lunchpasset kördes: hinderbana och det var jobbigt men attans kul! Under passet fladdrade en tanke förbi: jag är inte hungrig. Efter passet cyklade jag hem, duschade och intog dagens första mål mat kl 13.30. Kroppen var full av energi. Det var en riktigt härlig känsla. Jag åt min lunch, kycklingsallad om jag inte minns helt fel, fortsatte läsa kurslitteratur och var väldigt glad över den häftiga känslan som fanns i kroppen. 

Den här känslan, den härliga känslan av att ha energi, vara mer alert och mer ork i kroppen är något jag upplever med fastan. Jag känner ett sorts lugn och jag tycker mig uppleva ett större tålamod med barnen. Inbillning kanske? Under träningspassen upplever jag mycket mer ork, som att jag har mer att ge men det är inte alltid styrkan finns i musklerna. Det blir lite krock där och jag blir sur. Jag har energin men inte riktigt styrkan i musklerna. Visserligen har jag ökat på med tyngre kettlebells men jag vill mer än vad som orkas ibland. Mina armar är svagare än vad jag vill att de ska vara men det hoppas jag kunna träna upp. Nu klarar jag mer än 10 armhävningar (på knä) mot typ 2 innan och igår körde jag med 12 kilo kettlebell. Här ska det kämpas! När det var dags för stretching bara log jag. Instruktören tittade och undrade vad jag skrattade åt. "Det är så skönt" sa jag. Passet var härligt. Det är så in i bängen skönt att träna! Kroppen kändes rofylld och jag kom hem full av energi. Dessutom kom jag hem med det här: 

 

Min första blåsa efter kettlebells.

Sammanfattning av mina erfarenheter: 

Träning med kolhydrater: tröttare kropp efter pass, mindre ork under passet, ökad hunger och sug.

Träning utan kolhydrater: piggare kropp efter pass, mer ork under passet, inget hunger eller sug.

Vad är din erfarenhet av träning med eller utan kolhydrater?

Här kan du läsa mer om periodisk fasta:

Din guide till att vara fit jämt

Seth Ronland

Åse på 56kilo

Fotografering

Jag tog kort på mig själv idag just för att jag känner skillnad (och tycker mig se) skillnad i kroppen sen jag började med periodisk fasta. Magen är plattare även om den inte är platt och fladdret på sidorna känns mindre. Jag känner mig smalare. Lika bra att dokumentera, det kan vara kul att se skillnaden om det blir någon mer skillnad. Jag laddade över bilder från vår stora kamera för ett tag sen och vad hittades väl där? En mindre smickrande bild på mig förra sommaren efter ett löparpass i Råssnäs. Tomatröd i nyllet och en smådallrig fläskmage. Får se om de bilderna läggs ut framöver :-)

Fyra dagars PF

Igår, efter fyra dagar av periodisk fasta, valde jag att äta frukost. Två rostade LowCarb-smörgåsar åkte ner och sen ... Vojne. Min mage. Jag blev totalt proppmätt! Totalt. Är det så här det känns att vara full i magen? Är det så här jag varit mest hela tiden förr, när jag vräkte i mig för att det var gott eller av ren snålhet? Hugaligen, det är verkligen ingen känsla att sträva efter ...

För att komma ifrån känslan av att ha en mage som var på väg att spricka såg jag till att hålla mig sysselsatt. Jag rörde mig runt i hemmet, plockade med både det ena och det andra, sprang upp och ner i trappan. Allt för att vara i rörelse och slippa ifrån den obehagliga känslan i magen. Resten av fredagen var i stort en dag av småsug och hunger. På kvällen var jag riktigt hungrig men det rådde stekt ytterfilé med stekpannesås, sallad och räkor bot på. Magen var nöjd och lagom mätt efter middagen och päckelkänslan i kroppen var borta.

Nu laddas det med ett glas vatten och snart ska jag gå ner till Spartan och svinga lite kettlebell. Eller annat roligt som instruktören hittat på :-) Fördelen med Spartan är att inga pass är lika. Det ploppar upp nya övningar inför varje gång och ibland är det riktiga utmaningar man ställs inför. Otroligt kul!

Önskar er alla en riktigt skön påsk!

Blomkålssoppa med knaperstekt bacon

När vi kom hem från Kanarieöarna var inte matlagningsintresset på topp. Dessutom gapade kylen tom. Vad ska man äta? Det fick bli en Kajsa Warg-variant av det som fanns kvar (eller ja, nästan, vi hade faktiskt handlat under dagen) och det stackars blomkålshuvudet som låg kvar fick offras. Jag är förbluffad över att blomkålshuvudet hållit sig fräscht. Den köptes innan vi åkte och jag hade nog mer eller mindre räknat med att möta den på köksgolvet ...

Blomkålssoppa 4 personer

1 blomkålshuvud ca 250 g

1 gul lök

1 morot

1 kycklingbuljong

7 dl vatten

3 dl grädde

1-2 dl riven ost

1 dl creme fraiche

en klick smör

8-10 skivor bacon

salt och peppar

• Dela blomkålshuvudet i mindre buketter
• Skala och hacka moroten i bitar
• Stek löken lätt i smöret
• Häll på vattnet och låt moroten koka ca 10 minuter
• Lägg i blomkålen
• Låt koka ca 5 minuter
• Tillsätt grädde, riven ost, creme fraiche och kycklingbuljong
• Smaka av med salt och peppar

• Knaperstek baconen och lägg ovanpå soppan innan servering

Dag 1 med periodisk fasta

Jag testade någon halvvariant av periodisk fasta i lördags. Efter träningspasset på förmiddagen stod frukosten serverad när jag kom hem. Baconen och halva äggröran snodde dottern så en halv äggröra fick jag i mig. Resten av lördagen var ett enda stort piggelinrus! Jösses vad pigg jag var. En riktigt härlig känsla i kroppen.

Idag gav jag fastan en helhjärtad chans. Ingen frukost och enbart en kopp kaffe och några glas vatten på förmiddagen. Jag tog en allergitablett igår kväll eftersom jag har känningar och i morse var jag så trött och seg. Ville dra täcket över huvudet och sova lite till men så kul får man inte ha det när barn ska till skola och förskola. När jag gick hem kändes det lite sådär "tungt" på något sätt fast ändå inte. Det var minusgrader idag och blåsigt så jag frös en aning. Jag valde att inte ta en omväg hem. Jag gick hem, plockade in pelargonerna som bunkrat i garaget, packade bilen full och for till tippen, vidare för att handla, hem och starta en tvättmaskin, skaka liv i datorn och skriva ut papper till kursen, fixa med Gröna påsens intåg och organisera under diskbänken, plocka ner och vika ihop den tvätt som hängde uppe, kånka upp tvättkorgen, plocka lite till (ja, jag springer lite hit och dit och gör olika saker samtidigt), organisera med papperna efter förra kursen och sortera in rätt i pärm, dit med nya papper, söka lite länkar på nätet och spara ner, hänga tvätt, ut med cykeln och ner och träna ett lunchpass (småtufft konditionspass), cykla hem som en blådåre, in i duschen, starta en ny maskin tvätt, klä sig anständigt och nu lunch.

Klockan 13.30 intog jag dagens första mål. Jag var inte direkt hungrig men jag ville äta. Efter passet fick jag huvudvärk. Ingen huvudvärk som kräver tablett men någon lätt bankande sak. Jag har fortfarande huvudvärk. Kanske behöver jag dricka mer vatten om jag ska träna under fasta? Lunchen intogs och jag kände mig perfekt mätt efteråt. Satte mig och läste lite till innan det var dags att gå och hämta barn.

Vad jag reagerat på denna dag är att magen känns plattare. Jag har förvisso varit en aning mosig i huvudet tack vare känningarna från allergitabletten men det och bortsett från huvudvärken så har jag känt mig väldigt effektiv och fått mycket gjort. Kroppen har känts bra, pigg och alert. Mellanmålet i form av kaffe och kokosfett har uteblivit eftersom lunchen intogs på eftermiddagen. Det enda jag kan se som negativt är att jag varit frusen men det tror jag själv är en kombination av fastan och det kalla vädret.

Nu har jag ätit middag och är skönt mätt. Kroppen känns som att den är i balans. Det är en skön känsla måste jag erkänna. I morgon tar jag fasta igen men det blir ingen träning vid lunch. Möjligtvis blir det långpromenad efter att jag lämnat barnen på morgonen. Den känslan jag hade i kroppen i lördags vill jag uppleva igen! Jag hade ork och energi under konditionspasset och hade kunnat köra några fler varv i hinderbanan än de fem varv vi körde nu. Det har varit en bra dag med andra ord :-)

Jag äter frukost på morgonen av gammal vana samt för att barnen äter. Det pedagogiska ni vet. Nu ska jag lyssna lite bättre till min kropp och se vart det bär hän. Jag är ju inte hungrig på morgonen och jag har ofta tänkt tanken att det är dumt att äta när det känns bra och äta av ren vana. Nu får vi se hur det blir utan frukost.


Fortsättning följer :-D