onsdag 29 februari 2012

Steviapulver

Igår sprang jag för ovanlighetens skull på stan och gjorde sånt som jag behöver göra. Allt "görande" infriades tyvärr inte (hitta kläder till mig) men lite annat blev verklighet. Mitt första pistop blev till hälsokostaffären Nature här i stan och jag fick ett trevligt prat med Mikael som driver butiken. Första gången jag var inne och kikade på deras lchf-sortiment var utbudet magrare än vad det var igår. Han hade massor av produkter att välja mellan! Jag hade dagen innan på morgonpromenaden rekogniserat lite så jag visste att han hade en liten burk Stevia där på hyllan. Igår när jag kom in fanns det Sukrin, Sukrin melis, Sukrin+, Steviasocker, Steviapulver, något annat socker som jag tyvärr inte kommer ihåg namnet på och så ytterligare någon variant. Shit ... beslutsångest. Jag var inspetsad på pulver men var ändå tvungen att kika på de andra. Sukrin går dock fetbort numera.

Det blev självklart Steviapulvret som jag spanat in sen tidigare. Nu inväntar jag bara äggvita till övers sen ska jag ta mig an att testa maränger igen. Skam den som ger sig och tredje gången gillt är då det klaffar va? Hoppas, hoppas! Nyfiken som jag är måste jag ju provsmaka en dutt. Sött till en början med besk eftersmak. Hoppas verkligen inte beskheten framträder sen.
När jag ändå stod där inne på Nature så var jag tvungen att kika på allt annat: kokosnötsmjöl, mandelmjöl, shirataki (stavning?)-nudlar, kokosfett och en massa andra trevligheter. Jag tror jag överger bodystore i fortsättningen och stöttar det lokala utbudet. Lite dyrare förvisso men äh. "Det drabbar väl ingen fattig" som maken brukar säga ;-) Men hörnini, de där shirataki (stavning?)-nudlarna såg ju inte direkt aptitliga ut i sina vätskefyllda påsar. Jag har inte smakat och vete 17 om jag kommer göra.


söndag 26 februari 2012

Icas Stevia strö

Jag hittade Icas stevia i min butik och shoppade. Glad i hågen gick jag hem och tänkte att "Nu kan jag göra maränger som inte ger en kall, metallisk bismak som Sukrinet gav." Jag hann inte testa förän några dagar senare och nu hade jag hoppet uppe! Jag har, tack vare en vän, ett kanonrecept på att få fina maränger, de blir inte brända och fula som vanliga maränger blir i ugnen, jag menar, maränger ska vara vita. Inte bruna. Kika in på hennes hemsida och läskas av otroligt god mat, bakverk och annat gottigott. Det är inte lchf men det är en riktig fröjd att kika i hennes blogg och titta på matbilderna och om man så vill så går ju recept att modifiera efter eget tänk. Varje gång jag är inne på hennes blogg undrar jag hur hon hinner med allt och all inspiration till att laga fin mat, arrangera fint och så vidare. Själv är jag otroligt dålig på sånt *skäms*



Maränger var det ja. Jag gjorde efter Camillas recept men ersatte vanligt socker mot Icas Stevia. I receptet ska det vara 1,5 dl, jag valde att ta 1 dl eftersom jag tyckte det smakade lite sött när jag provsmakade. En viss kall känsla infann sig men jag tänkte att den kanske bara smakar så "rent" rakt uppochner. Äggvita vispades till och marängsmet trycktes ut på plåt (Camilla själv gjorde jättefina maränghjärtan i sitt recept men så avancerad orkade inte jag vara. Jag klickade ut små bollar).

När de var klara provsmakade jag snabbt, nyfiken som jag är. Tyvärr satt den där som smäck, den kalla känslan i munnen. Fasiken! (en annan ramsa drogs också ...) Det sket sig. Skillnaden är att det inte var lika kall metallisk smak som Sukrinet gav men det blev en kall känsla i munnen av Stevian. Jag har inte riktigt fattat debatten i alla sötningsmedel och Icas Stevia är utblandad med erythirol, det vill säga Sukrin så där har vi förklaringen till den kalla känslan. Jag får beställa Stevia-pulver från lchf-butiken någon dag och då ska jag testa maränger igen. Tredje gången gilt är då det funkar va? 



Smurfmaränger


Maränghjärtan ca 40 st

2 äggvitor
1,5 dl socker
0,5 msk citronsaft
ev. några droppar karamellfärg

  • Sätt ugnen på 130 grader
  • Blanda äggvita, socker, citronsaft i rostfri bunke
  • Sätt bunken över vattenbad (kastrull med kokande vatten)
  • Vispa för hand tills sockerkristallerna smält och marängen är ca 65 grader
  • Ta bort från vattenbad
  • Vispa med elvisp på hög hastighet tills marängen svalnat
  • Vispa ner ev. karamellfärg efter smak
  • Spritsa ut små maränghjärtan på bakpappersklädd plåt
  • Grädda i ugn ca 35 minuter
  • Marängerna ska vara sega i mitten


Hemligheten med att marängerna blir så fina och inte bruna i ugnen (tror jag själv ska tilläggas) är vispningen för hand i vattenbad.

lördag 25 februari 2012

Gilla mig!

Bild lånad från Google

 

Nu finns min baksida på Facebook :-) Jag försökte ju lägga till det själv igår men fick ett smärre hysteriskt sammanbrott så jag gjorde en deal med maken: jag röjer i ordning hemmet med disk och allehanda kaos efter dagen om han fixade in koderna så jag fick en länk till min sida. Han kirrade biffen och i högerspalten finner du sidan som tar dig till mig på Facebook.


Varmt välkommen! :-)




Idag har jag varit mäkta effektiv. Ett pass kettlebells på morgonen, cykling dit och hem (vi bor på en höjd och uppförsbackarna hem kändes ...), en rask promenad med dottern när hon skulle sova efter lunch och ett race på Maxi. Innan Maxi mötte jag upp en tjej som har köpt vimplar av mig och nu har jag en beställning att ta hand om också. Det är så himlans kul! Mallarna till tygbokstäverna är klara så nu är det bara att sätta igång. Energin flödar! Det tackar jag träning och lchf för.


Hoppas du också haft en skön lördag!


Hur många ska glo på Melodifestivalen idag?
För det är väl det idag?

Jag är absolut inget fan av sånt där och ratar det helt.
Här blir det film.

fredag 24 februari 2012

HJÄLP!

Jag blir galen på sånt här, när jag inte fattar hur jag ska göra. Jag har skapat en sida för denna blogg på Facebook och vill nu lägga till en Gilla-knapp här på bloggen. Jag har klistrat in en kod som det står att jag ska göra men ingen Gilla-knapp är synlig. Sånt här retar gallfeber på mig! Att inte kunna när jag vill. Så ni, alla underbaringar där ute, vet någon hur jag ska göra? Jag är otroligt tacksam om du kunniga skulle kunna tänka dig att klottra ner ett väl utförligt svar till dataidioten :-)



För övrigt, vem sa att fredagar innebär fredgasmys? Sonen har lärt sig använda ordet "hata" och använder det intensivt vid ilska och irritation, han spelar Xbox och är speedad i spelet, den lilla varianten blaskar med vatten och springer runtruntrunt och passar emellanåt på att reta storebrorsan, ibland retar storebrorsan lillasyrran och jag får vråla i. Maken sitter limmad på andra sidan bordet och spelar säkert sin Maffia på FB, hemmet är i kaos och disken går visst inte själv till diskmaskinen. Snart ska guldklimparna i säng och förhoppningsvis infinner sig lugnet och ett städat hem. Bäst att sätta fart med andra ord.


Önskar er alla en trevlig helg!

Barn 0-8 år och glasögon

Det här är inte ett inlägg om lchf på långa vägar men nog så viktigt att sprida vidare. Jag är mamma till ett barn med glasögon och det innebär en kostnad när barnet behöver glasögon. Vi har råd med detta men många familjer har inte det och det tycker jag är tragiskt. I morse, när jag vanan trogen hackade in på Facebook, väntade en vänförfrågan och efter det stöter jag på familjens blogg och en rubrik om barn med glasögon. Inlägget är intressant och tänkvärt och länkar vidare till Smarteyes, ett företag som skänker glasögon till alla barn med synfel och i åldern 0-8 år. Kika in på deras hemsida och läs mer!



Jag kan bara gå till mig själv, hur hade min sons liv sett ut om vi inte hade haft råd med glasögon? Det rör sig ändå om ca 3000:- när han ska ha nya och hittills har det behövts ett par nya glasögon varje år. Landstingsrabatten är på 400:- och optikerna brukar ha en del barnrabatter och det gör en del på slutsumman men det är ändå mycket pengar att lägga, speciellt för den som inte har de pengarna att lägga.


När jag ändå är igång och pratar ögon, maken gjorde ögonlaser för sex år sen och det är något han är otroligt nöjd med och inte ångrar för allt i världen. Jag är numera så van att se honom utan glasögon men som på vårt första familjefoto bar han glasögon. Jösses, har han verkligen haft det? För länge sen hittade jag hans sista glasögon och undrade först vems de var? Skalmen hade gått sönder och nu ligger de som prydnad på ett ljusfat. Maken gjorde sin operation på Memira i Linköping. Dagen efter åkte han själv, utan glasögon, in på återbesök till kliniken.

tisdag 21 februari 2012

Fettisdagen

 Ja, vad gör man en sån här dag om inte käkar semla? Facebook översvämmas av bilder och kommentarer om semlor och jag är inte ett dugg sämre utan gör precis likadant. Men, eftersom jag inte köper min semla i butik så måste jag baka min egna. På självaste fettisdagen blev det en semla till förmiddagskaffet. Nu är jag skönt mätt och nöjd. Nu är det som så här att mina semlor inte blev helt renrakade lchf-semlor eftersom jag inte hade varken Stevia eller något melis hemma. Så, man tager vad man haver och jag använde vanligt socker. Å andra sidan anser jag att tre msk socker till fyra bullar och mandelmassa är helt ok jämfört med den mängd socker som förekommer i en vanlig semla. Så här i efterhand kunde jag minskat eller uteslutit sockret helt i bullarna men det visste jag inte då och valde att ha i lite socker ändå.

Semlorna var otroligt enkla att göra. Under tiden de svällde skållades mandeln. När bullarna gräddades fixades mandelmassan. Allt löpte på galant och det är himla skönt att baka när man slipper hålla på med jäsning hit och dit (även om man är effektiv och pysslar med annat under jäsningstid). Allt som allt tog dessa semlor 40 minuter att göra. Och då hann jag med disken också ;-)

I efterhand kan jag även konstatera att semlorna blev stora. Ur detta recept hade jag nog kunnat göra fem eller sex bullar. Men inte heller det visste jag i förväg även om jag anade att semlorna skulle bli stora efter att jag format bullarna. Nåja, den halvan jag inte åt upp vet jag att skatorna utanför glatt mumsat i sig i ett nafs. Hur smakade de då? Jo, de smakade helt klart godkänt! Visst, jag tyckte bullarna blev lite söta men ni kan ju läsa vad jag skrivit ovan. Detta är helt klart en semla jag kan äta igen och kommer säkerligen baka igen.







Lchf-semlor 4 st

50 g smör
4 ägg
3 msk sötningsmedel (ex. Sötrixflor, Stevia)
1 dl grädde
½ dl kokosnötsmjöl
4 msk fiberhusk
2 tsk bakpulver
1 tsk malen/stött kardemumma

  • Smält smöret
  • Vispa ägg och sötningsmedel pösigt
  • Blanda ner smör och grädde
  • Blanda torrvarorna och blanda ner i smeten
  • Låt svälla en stund
  • Rulla 4 bullar (eller 5) och lägg på bakpappersklädd plåt
  • Grädda i 175 grader ca 25 minuter (jag har varmluftsugn och gräddade i 140 grader och ca 35 minuter)
Mandelmassa

1½ dl mandel
2 msk sötningsmedel
2 msk grädde
1-2 msk vatten

Jag tyckte mandelmassan blev aningens torr och spädde med vatten)

  • Skålla och skala mandeln
  • Mal i mixer/mandelkvarn
  • Blanda med sötning, grädde och vatten

Låt bullarna svalna
Skär av locket
Gröp ur ett hål i mitten
Lägg i mandelmassan
Lägg på vispad grädde
Avsluta med att lägga på locket och pudra över flor/melis av sötningsmedel

måndag 20 februari 2012

*En icke barnvänlig ramsa*

Ok, så här är det. Jag har tränat fyra gånger och har sedan slutet av januari gått upp tre kilo. Det känns great. Riktigt great! Eller inte. Jag är sur, arg, less, omotiverad, trött, förbannad, ännu mer omotiverad och så vidare. Ingenting lockar och det känns bara piss alltihopa. Visst, för två helger sen föll jag dumt nog ner i en bullpåse och smällde i mig. I lördags föll jag ner i godispåsen. Däremellan har jag skött mig mer än bra och i vanliga fall brukar jag gå ner fuskkilon inom en vecka. Kilona efter bullarna är kvar och vägrar släppa. Svullnaden har infunnit sig så jag har väl kvinnobekymren ägglossning också. Då går jag också upp runt två kilo förvisso. Det är kul nästan jämt ...

Tyvärr kommer tankarna i samma veva, att ge upp. Käka vad fanken jag vill. Med andra ord svulla skit typ pommes, fikabröd och godis. Jag vet ju att jag mår as efteråt och egentligen lockar det inte. Det är den här "det-är-orättvist"-känslan som kryper på. Varför kan alla andra fika och äta vad de vill men inte jag? För det första är alla andra inte jag och för det andra har jag ingen aning om vad alla andra gör resten av sin vakna tid? Kvinnan som äter god fika kanske har bra ämnesomsättning och inte har ett lika stort sockerberoende som jag? Dessutom kanske hon tränar ofta och rör sig på ett helt annat sätt än vad jag gör. Eller så lever hon på fettsnål mat och svälter sig. Det vet ju inte jag. Jag ser många kompisar på Facebook som skriver "För att kunna äta kvällsmat måste jag promenera en timme och få ihop kalorierna." Usch vad tråkigt. Innerst inne tröttnar jag att det ständigt är fokus på vikt och mat. Varför kan jag inte ha den här avslappnade känslan som jag haft innan?

Vågen idag visade strax över 69 kilo. Skitkul med tanke på att jag (efter en utekväll och fest) var nere på 65,3 kilo. Dumma jag trodde att det hade vänt och nu skulle saker hända. Inte då. Det var vägen i motsatt körriktning som tog vid. Jag är på väg norrut och inte söderut tydligen. Min käre make menar att det är för att jag börjat träna och musklerna har dragit åt sig vätska med träningsvärken. Ja, jo det kan jag köpa. En dag, men sen tycker jag faktiskt inte att min kropp behöver hålla på mer vätska. Har jag ingen träningsvärk så borde ju vätskan släppa. Men inte på den här kroppen inte. Här ska det sparas och behållas utifall att.

Jag ska försöka undvika vågen, jag ska undvika dumheter och den där saken i huvudet som anser mig kunna klara lite fusk. Jag äter ju för att må bra och det gör jag. Så länge jag undviker fusk. Ni kan inte ana hur pissigt jag mådde efter godiset i lördags. Det som skrämmer mig en aning är att jag inte klarar så stora mängder numera. Innan lchf käkade jag godis var och varannan dag (tre påsar Kina-snacks i veckan var typ standard) och på helgerna var det ostbågar och läsk (att dricka vatten förekom inte) . När jag tänker efter: fy fan vad äckligt! Till det käkade vi pizza eller kebab/kycklingtallrik, potatisgratäng eller annat gott. Ibland även mitt i veckan. Nä fy, nu börjar jag må illa bara jag tänker på allt skit som vi åt innan. Vi äter förvisso köpemat typ en gång i veckan men pizzan och kebabtallriken är utbytt mot kebabsallad. Ostbågarna är inte längre en favorit och Kina-snacksen kan handlas hem typ tre gånger/år. Min last är istället Lys melk. Men vet ni vad, den ger en kufisk stark känsla i munnen. Det typ svider lite. Undrar om jag kände det innan? Å andra sidan hann jag väl inte känna efter eftersom en ny näve godis var på väg in i munnen innan jag hunnit svälja den första näven.

Ja, vad ska jag göra åt tankarna då, de där orättvis-tankarna? Och vad ska jag göra åt extrakilona som min dumma kropp anser sig behöva? Tips och råd mottages tacksamt!
Jag önskar att jag kunde hitta en balans på hur jag ska äta. Innan jag gick upp höll jag vikten och stod still. Det är ju inte meningen heller. Jag vill ner till 60 kilo, för att se hur jag ser ut på den vikten. Att det ska vara så svårt att nå dit.

torsdag 16 februari 2012

Kycklingsallad

Jag har aldrig gjort kycklingsallad. Eller nja, nu ljög jag ju. Jag har gjort vanlig kycklingsallad, alltså sån sallad med en massa pasta i. Kyckling äter vi en del och ibland ligger en stackars filé kvar i kylen. Maken brukar förbarma sig och äta upp till slut och nu blev det jag. Två dagar i rad dessutom. Jag gjorde som bacon och fetaostsalladen bara att jag bytte ut bacon och fetaost mot kyckling. Självklart kan man säkert ha i både bacon och fetaost i denna sallad också. Undrar hur det skulle smaka? Kanske får testa det någon dag. Den här salladen mättar väldigt bra. Häromdagen åt jag den vid 17. Kom isäng vid midnatt och kom på mig själv där i sängen, med en snarkande unge på var sida, att jag inte var hungrig. Inte ett dugg. Hade jag ätit "vanligt" dt vill säga enligt tallriksmodellen hade jag varit vrålhungrig kl 19 och sedan kl 21 och 22. Men det är ett minne blott numera.




Kycklingsallad 2 personer

1-2 kycklingfilé
1/4-½ gurka
2 tomater
½ röd lök
 salladshuvud
2 dl creme fraiche
1 dl majonnäs
salt och svartpeppar

  • Tärna kycklingfilén
  • Hacka gurka, tomat, lök och salladshuvud
  • Lägg allt i en skål
  • Blanda ner creme fraiche och majnnäs
  • Krydda



måndag 13 februari 2012

Västerbottenpaj

Kan ni tänka er, jag har aldrig köpt hem Västerbottenost och jag har aldrig heller ätit Västerbottenpaj. Nu har jag både shoppat hem ost och smällt ihop och provsmakat en paj. Underbart gott och himla lätt att göra! Fast det är klart, när jag har praktiskt hjälp av en klockren äggknäckare och en lika bra rörerska så klaffar det mesta ;-) Det här kommer göras igen,var så säker. Eftersom maken är på resande fot måste ju även han få chansen att smaka eller hur? Jag provade att göra halva receptet utifall det inte skulle passa mig i smaken. Med facit i hand kunde jag gjort hela och haft mer matlådor.


Receptet hittade jag hos Daniela






Västerbottenpaj 4 personer

1 dl pofiber
½ msk fiberhusk
½ dl grädde
½ tsk bakpulver
1ägg
75 g smör

  • Blanda alla ingredienser ordentligt
  • Tryck ut degen i en pajform ca 25 cm i diameter, även upp på kanterna
  • Förgrädda i 200 grader i 5-10 min

Fyllning
4 dl riven Västerbottenost
1 liten finhackad gul lök
3 dl grädde
3 ägg
salt & svartpeppar


  • Stek löken lätt. Fördela jämt över pajskalet (lata jag stekte aldrig löken ...)
  • Lägg över ost
  • Vispa ihop grädde, ägg och kryddor
  • Häll stanningen över osten
  • Grädda 15-20 minuter i 175 grader (jag fick grädda lite längre eftersom stanningen inte stelnat)


Pofiber och fiberhusk finner du på den glutenfria hyllan i de flesta mataffärer.




Ombyte förnöjer

Maken är på väg till Helsingborg och ska vara där hela veckan. Jag är hemma med barn som har ögoninfektion. Förmiddagen har knappt börjat och konflikter är ett faktum. En smäll i soffan och en bula i pannan på den lilla morrhoppan blev ett annat faktum.

När jag är själv lockar det inte lika mycket med att steka sina egna ägg och bacon. Dessutom är det så förbaskat tråkigt att rengöra stekpannan och spis. Det är tråkjobb på riktigt. Idag fick jag för mig att testa något annat. Kokta ägg kanske? Vi har ätit stekt ägg och bacon varje morgon i snart två års tid. kokta ägg fick det bli. Det innebär dessto mindre balt och klägg. Tre ägg kokades och åts upp med en liten hög salt. På det blev det en halv mugg kaffe och kokosfett. Dagens frukost. Tror jag kör så resten av veckan.








lördag 11 februari 2012

Lchf frallor

I torsdags fick jag hem en beställning från bodystore. Jag hade önskat att de hade lite mer saker men de har de inte så jag får lägga en beställning till lchfbutiken också. Jag beställde kokosnötsmjöl och nu ikväll var jag tvungen att provbaka lite. Jag utgick från receptet lchf ostfrallor och provade mig fram. Ut kommer några fina bullar. Jag tyckte de påminde om scones, maken tyckte de påminde om drömmar. Vad tycker ni?

Vi har nu provsmakat. Jag tycker som vanligt att det smakar aningens för sötsliskigt och skulle nog behöva haft i lite salt. Andra halvan av bullen åt jag med ost, gurka och salt på. Då smakade det bättre men hur 17 kan man komma förbi den sötsliskiga smaken tro? Jag får provbaka lite mer och fortsätta testa :-)




I väntan på ugnen
Jag plattade till dem en aning, det behövs inte om man inte vill ha ett plattare bröd då


Efter ugnen
Scones, drömmar eller vad?


I genomskärning




Lchf frallor 4 st

1 tsk bakpulver
1 dl kokosnötsmjöl
2 ägg
2 dl riven Västerbottenost
1 dl grädde
1 dl vatten
salt efter smak


  • Blanda allt till jämn smet. Blir smeten torr, blanda ner mer vatten (eller grädde). Smeten ska kännas fast
  • Forma till 4 bullar och lägg på bakplåtspappersklädd plåt
  • Grädda 15 minuter i 225 grader (180 grader varmluftsugn)


Om jag har räknat rätt ska varje bulle innehålla 2,6 g kolhydrat




onsdag 8 februari 2012

Rostbiff med skysås

Jag skulle göra köttgryta en dag och hade tagit upp två bitar kött. Vad jag inte tänkte på var att den ena var en fransyska och den andra en rostbiff. Hur blir det att blanda i en gryta? Jag fegade till och lät rostbiffen vara och fransyskan blev en himla god och mättande köttgryta. Det tyckte i alla fall 3/4 av familjen. Rostbiffen hamnade i kylen i väntan på bättre tider.

En dag, på väg hem från universitetet, lite så där småhungrig ni vet, satt jag och lurade på vad 17 jag ska äta? Nog för att jag är lat men att stanna någonstans och köpa med mat hem lockade inte. Då måste jag ju gå ur bilen (ja, ni hör!) I och för sig kan jag ta driven på McD men äh, en hamburgare lockade inte heller. Så kom jag på den stackars rostbiffen som inte blev tillagad. Väl hemma preparerades en olja med grillkrydda (hemmagjord så klart), salt och peppar och en skvätt senap. En äggula vispades in i allt också. Rostbiffen fick geggas runt i blandningen, placeras i en form och skjuts in i ugnen!

Den fick väl stå där någon timme. Jag rörde ihop en rosésås men när rostbiffen hade vilat en stund efter ugnen så hade den släppt en massa köttsaft. Jag måste testa ... Fram med grädde, soja och häll över skyn. På med grädde, krydda och dutta i lite soja. Fasiken vad gott. Maken käkade rosésås och jag skysås. Lagom lyx.

Som ni ser på bilden nedan var denna rostbiff iklädd en äcklig fettrand mitt i allt. Jag verkligen hatar sånt och dissekerade köttbitarna till max. Minsta lilla fettsträng eller sena petas bort. Jag tycker det är vidrigt att tugga på. Det går bara inte, jag får kväljningskänslor. Ni förstår varför jag inte gillar panering va? Jag vill se vad jag äter. Dessutom har jag aldrig riktigt förstått mig på panering. Det innebär ju bara en massa balt. 





Skysås

Sky från köttet
1-2 dl grädde
1 msk soja
salt och peppar
1-2 äggulor
1 msk smör

  • Blanda allt och låt puttra ihop
  • Sänk plattan alternativt stäng av plattan och ha i äggulan
  • Vispa ordentligt
  • Smaka av med kryddorna



By the way:

Jag hade räknat med att inte kunna röra mig idag. Nog vet jag att jag har biceps men för övrigt känns kroppen helt ok! Och de som påstår att man måste ha kolhydrater för att orka träna har helt fel.
Det glömde jag skriva igår.
Trots att jag delvis kände mig väldigt svag i vissa övningar så hade jag ork och kände mig stark i andra övningar. Jag lämnade gymmet med lätta ben och med ett leende på läpparna. Fasiken vad skönt det kändes i huvudet! Pigg var jag också. 

För en timme sen lämnade jag blodbussen och jag valde att cykla dit och hem. På vägen hem pressade jag i en rejäl uppförsbacke.Varför ta det lugnt liksom? Inget fel på orken där heller men flåset och kondisen är det ju aningens sämre med.
*visslar* 

tisdag 7 februari 2012

Nu ni, nu blommar löken!

Idag gjorde jag något jag inte gjort på evigheters evigheter. Jag har tränat! Ja, du läste rätt. Moí har tränat. Och blivit både tomatröd i nyllet och svettig. Utmustad på kraft också. Mina armar orkade knappt bära dottern, jag fick hålla fast den ena armen med den andra. Hänga på en arm var uteslutet, då hade vi dundrat nerför källartrappan rejält. Jag blev svettigare än vad jag blir på ett aerobics eller step up-pass. Att svettas är skönt, riktigt skönt. Men uj och oj. Jag har skön träningsvärk i mina biceps redan nu. Undrar hur dan jag är i morgon?

Vad har jag gjort då? Dra i tåtar på gym är inte riktigt min grej så jag har svingat mig runt med en sån sak du ser på bilden nedan: en kettlebell. Nybörjare fick den rosa och den lättaste: 8 kg. Hallå, 8 kg!? Ok, jag går ut med en gång ...




Nu är ju jag sån att jag vill utmana mig själv lite, här ska det kämpas, nästan så blodsmaken tränger fram i gommen. Att ge upp är inte riktigt min grej även om jag gärna ser det negativa före det positiva. Skam den som ger sig liksom! Nu låter väl det här översittaraktigt men 8 kg var inte så förbaskat tungt ändå. Det blev tungt vid upplyft så jag pumpade på med båda armarna (och kände mig seg som spagetti!). Det kändes vill jag lova! Sen är jag sån att jag gärna vill kunna direkt precis som alla andra som tränat länge. Tålamod ni vet. Jag hade en kille bredvid som instruerade och peppade med jämna mellanrum. Ibland gick det sketabra, ibland gick det inte alls. Vänster vad fick sig någon smäll eller två. En övning fick jag inte kläm på alls. Jag skulle svinga mellan benen och jag körde gärna yttervarv och det blev knas totalt. Irriterande, jag vill ju! Det kräver en del teknik och det var en redig dödare på biceps men även bålen samt lår får sin beskärda del. Jag gillade det, rejält! Så rejält att jag tänker utrusta mig med ett klippkort innan jag slår på stora trumman och drar till med månadskort. Eller ska jag köra på årskort med en gång?

Mer information om kettlebells finner du här:





fredag 3 februari 2012

Icas räksallad

Jag är så oinspirerad och omotiverad till att läsa! Det var likadant igår. Jag läser och det går ut genom öronen. Det jag läst idag vill inte fastna och jag hittar ursäkter för att göra annat. Slösurfa är ett, nu hamnade jag här. Nu funderar jag på att ta en promenad innan jag ska hämta barn. Det är illa att vara så här omotiverad och i slutänden drabbar det mig och till tentaplugg. I och för sig har jag löst det förr men halvpaniken innan är onödig.

Tills dess bjuder jag på en produkt som blev lunch i tisdags. Det och rostbiff. Gött värre!




3 gram kolhydrater/100 gram

torsdag 2 februari 2012

Lchf pasta

Jag stötte på pasta i Danielas blogg Viktnedgång som fungerar men klottrade aldrig ner eller kikade upp mer. Nu är jag med i en grupp på Facebook för lchf:are i Motala och pastan kom upp i ett dokument. Då klottrade jag faktiskt ner det. Igår gjordes köttfärssås och mitt i allt kommer jag på pastan. Fram med grejer och smälla ihop. Det gick väldigt fort. Som vanligt har inte jag alla ingredienser hemma så jag fick improvisera och bytte Philadelphia mot creme fraiche. Resultatet blev en smaklös pasta men helt klart godkänd! Vanlig pasta smakar ju inte heller värst mycket så skillnaden är +/- 0. Jag testade zuccinipasta en gång och har aldrig gjort igen. Det här är ett betydligt bättre alternativ. Jag är ju som ni vet lat av mig och i ursprungsreceptet ska det oljas ett bakplåtspapper och kavla ut smeten. Sånt orkar inte jag balta med (speciellt inte när dottern är med och rör i köket och ungarna är hungriga och på bristningsgränsen till sammanbrott) så jag smetade helt enkelt ut tunt med en slickepott. Jag tyckte det funkade helt ok. 




Bjuder på en gördålig bild ....



Lchf pasta

4 ägg
1½ dl Philadelphiaost
½ dl fiberhusk
ev. en nypa salt


  • Vispa äggen pösiga
  • Blanda i ost, fiberhusk och salt
  • Låt svälla en stund
  • Bred ut på bakppappersklädd plåt
  • Lägg över inoljat bakplåtspapper och kavla smeten så tunn som möjlig
  • Dra av pappret
  • Grädda i ugn 150 grader ca 8 minuter

När pastan svalnat, skär tunna remsor eller gör plattor till lasagne
Klipp småbitar för makaroner
Lägg i valfri sås



Jag skippade alltså momentet med inoljat bakplåtspapper.Några kommentarer i lchf-gruppen var att Philadelphiaost ger mer smak till pastan och jag litar på deras ord.

Linkwithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...