Att träna utan kolhydrater

Går det, är det ens möjligt? Kroppen måste väl ladda med kolhydrater för att orka eller hur? Mina erfarenheter är följande:

1998-2003 (-2009)

När jag tränade aerobics, step up och spinning samt lite styrketräning i maskiner åt jag kolhydratrik kost. Jag åt husmanskost och mycket pasta. Jag åt mycket mat, var ofta hungrig och var väldigt ofta sugen på något sött efter maten och jag var ofta sugen på godis eller annat gott vilket jag också åt ofta. Jag tränade tre eller fyra gånger i veckan och då går det ju att äta godis eftersom jag tränar så mycket. Jag är sån att det är allt eller inget som gäller. Jag har liksom inget mellanting. Efter uppvärmningen på spinningen var det fullt ös och sen var jag helt slut när spinningen började på riktigt. Jag gillade aldrig riktigt spinning, jag tycker det är för jobbigt men ändå pinade jag mig igenom passen eftersom spinning ger bra förbränning. Idag skulle jag garanterat dö om jag körde så som jag gjorde då. Hur jag orkade vet jag inte. Ren vilja kanske? 

Aerobics och step up-passen gick i samma anda: det var fullt ös som gällde men dessa pass var mycket roligare och därför kämpade jag lite extra och gav allt eftersom det var så kul! Mot slutet av passen var jag ofta trött, så där trött så att man vill ge upp och gå ut för att kroppen inte orkar men det där jävlaranammat slog in och passet klarades av. Efteråt kunde jag gå hem ganska trött och orkeslös och med ben tunga som bly. Direkt när jag kom hem duschade jag och kroppen var nästan matt. Efter dusch var det självklart att jag var tvungen att äta mat. Pasta med köttfärssås var ofta förekommande, likaså rostmackor med Lätta, ost och några glas O´Boy (hur 17 tänkte jag där??). Oftast blev det rostmackor måste jag erkänna. Det gick enkelt och snabbt. Bara ta ur frysen, trycka ner i brödrosten och under tiden plockades ost och Lätta fram och ett glas socker hann röras ihop.Efter det låg jag resten av kvällen i soffan och glodde på tv, sugen på något. Det dämpades för det mesta med en skål popcorn. 

Den här tiden i mitt liv var kantad med mycket mat, mycket godis. Men jag tränade ju och då är det ok. Jag gick ofta hungrig och var ständigt sötsugen. På jobbet kunde detta behärskas men när jag kom hem ... jag kunde gå kvällarna igenom och äta av vad som fanns i skåp och kyl. Stans största skåpråtta.

2009-

Jag har inte tränat så värst sen jag började med lchf. Det tyngsta jag har gjort var när vi hämtat marmorkross att ha runt huset som jag skyfflade och körde i skottkärra. 1,1 ton marmorkross fördelades ut. De sista skottkärrelassen var jag lite trött och rätt röd i ansiktet (det var förvisso sommar) men jag hade ork i kroppen. Maken frågade några gånger om han skulle köra men näe, det ska jag. Han fick åka iväg och köpa markväv medan jag och sonen fortsatte med krossen. Jag minns detta än idag som ett härligt minne av att det var så skönt i kroppen och att jag inte var helt slutkörd. Jag hade fortfarande mycket kvar att ge och efter att vi grillat och ätit mat satt jag nöjd och sippade lite vin och verkligen njöt av att jag inte hade den helt mosade känslan i kroppen. Trädgårdsarbete och promenader var min träning. Några halvhjärtade försök att jogga har gjorts men det har jag gett upp med lika fort som jag började. Löpning är inte riktigt min grej.

Nu har jag tränat sen februari, kettlebells på Spartan gym i Motala. Något som jag kan känna är lite styrketräning i rörelse. Jag gillar det skarpt. Några andra pass har hunnits med: konditionspass och styrkepass med varierande redskap. Alla pass är lika roliga och inget pass är det andra likt. Det är det som jag gillar. Det är krävande men så ofantligt kul. Jag har sen en vecka tillbaka även testat periodisk fasta. Första gången jag provade fastan skulle jag träna ett lunchpass. Jag var lite fundersam på hur det skulle vara med orken men hela förmiddagen hade jag varit och känt mig mer effektiv, mer fokuserad och mer energisk än vad jag varit på länge så träningen skulle bli spännande att utvärdera. Lunchpasset kördes: hinderbana och det var jobbigt men attans kul! Under passet fladdrade en tanke förbi: jag är inte hungrig. Efter passet cyklade jag hem, duschade och intog dagens första mål mat kl 13.30. Kroppen var full av energi. Det var en riktigt härlig känsla. Jag åt min lunch, kycklingsallad om jag inte minns helt fel, fortsatte läsa kurslitteratur och var väldigt glad över den häftiga känslan som fanns i kroppen. 

Den här känslan, den härliga känslan av att ha energi, vara mer alert och mer ork i kroppen är något jag upplever med fastan. Jag känner ett sorts lugn och jag tycker mig uppleva ett större tålamod med barnen. Inbillning kanske? Under träningspassen upplever jag mycket mer ork, som att jag har mer att ge men det är inte alltid styrkan finns i musklerna. Det blir lite krock där och jag blir sur. Jag har energin men inte riktigt styrkan i musklerna. Visserligen har jag ökat på med tyngre kettlebells men jag vill mer än vad som orkas ibland. Mina armar är svagare än vad jag vill att de ska vara men det hoppas jag kunna träna upp. Nu klarar jag mer än 10 armhävningar (på knä) mot typ 2 innan och igår körde jag med 12 kilo kettlebell. Här ska det kämpas! När det var dags för stretching bara log jag. Instruktören tittade och undrade vad jag skrattade åt. "Det är så skönt" sa jag. Passet var härligt. Det är så in i bängen skönt att träna! Kroppen kändes rofylld och jag kom hem full av energi. Dessutom kom jag hem med det här: 

 

Min första blåsa efter kettlebells.

Sammanfattning av mina erfarenheter: 

Träning med kolhydrater: tröttare kropp efter pass, mindre ork under passet, ökad hunger och sug.

Träning utan kolhydrater: piggare kropp efter pass, mer ork under passet, inget hunger eller sug.

Vad är din erfarenhet av träning med eller utan kolhydrater?

Här kan du läsa mer om periodisk fasta:

Din guide till att vara fit jämt

Seth Ronland

Åse på 56kilo